Igår (måndag) var det dags för mötet med stort M. Möte med min läkare, beteendevetare och chef. Jag var såååååå nervös och hade sån panikångest hela förmiddagen innan. Som tur var så var lilleman ledig så han distraherade en hel del. Han satt och spelade DS under mötet med sina lurar i öronen, mammas gos. Mötet gick över förväntan.......
Det bestämdes att jag ska fortsätta att gå hos Previa för samtal och börja besöka jobbet på morgonen innan öppning minst en gång per vecka. Men inga bestämda tider eller dagar utan jag tar den som funkar bäst för mig, sinnesmässigt alltså. Och om det funkar bra så ska jag börja arbetsprövning efter det i 2 veckor, men det stadiet går vi inte in i förrän besöken känns okej och jag kan vara där minst en hel timme utan problem.Under arbetsprövningen är det mening att jag ska vara där på mer bestämda tider och 2 timmar per dag.
Sen när det funkar bra så ska det arbetsträna och sen då det är ok, så är det dags att börja arbeta på riktigt. Med 25 % till en början och sen långsam upptrappning. Så jag har ännu en lång väg att vandra men det behövs för annars är stor risk att jag hamnar tillbaka till ruta 1 igen.
Så nu är jag sjukskriven t.o.m sista april och under denna tiden ska jag förhoppningsvis klarat av alla stegen och vara redo att börja jobba igen.
Känns skönt att ha en plan och att alla är överens om att ta det sakta men säkert för att det ska lyckas, det minskar rejält på mina ångestattacker. Nu är det besök som gäller först och främst.......
Jag mår bättre och bättre för varje dag som går, medicinen och samtalen gör susen. Visst har jag dåliga dagar eller stunder men de är om inte annat lättare att hantera och ta sig ur. Oron i kroppen har minskat rejält, vilket är skönt, speciellt då jag ska sova....... Mardrömmarna besöker mig inte lika ofta men jag längtar tills den dagen de är borta. Jag börjar känna igen mig själv mer och mer, den Jane jag tydligen lyckats tappa bort under en längre tid, men hon är på väg tillbaka :-) Ljuset i tunneln blir starkare och starkare, mörkret minskar med små små steg, men många bäckar små........
Det var lite uppdatering ang min sjukskrivning/depression. Ta hand er alla därute, man vet aldrig vad som händer och när...... CARPE DIEM!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar