Här har det varit fullt upp med att få den "nya" vardagen att gå ihop. Både lilleman och jag började på nya ställen och med nya tider, eller ja, jag började om på samma ställe men med nya tider.
Lilleman trivs bra på fritids och skolan, och det känns väldigt skönt i mammahjärtat. Han har dock långa dagar men tyvärr är det så vardagen i de flesta familjer ser ut, inte alla som har lyxen att jobba deltid eller vara hemmafru/man.
Själv så avslutade jag min rehabilitering den sista augusti (onsdag) och blev sen dagen efter det helt arbetslös. Var på Af på torsdagen och skulle skriva in mig och gick därifrån med ett papper på att jag skulle få ha arbetspraktik t.o.m 4 december, precis vad jag ville. Hellre det än att gå hemma och dra benen efter mig, skönt att få nåt att göra på dagarna och att få lite mer kött på benen på det som ska bli mitt framtida yrke är en bra bonus =D Jag började alltså på måndagen efter på samma underbara ställe där jag hade min rehabilitering, lyckans mig. Jag har detta stället mycket att tacka för, det har stärkt mig oerhört under den tiden jag varit där. Tänk bara att få vakna på morgonen och se fram emot att gå nerför backen och få träffa underbara "kollegor" och barnen, ja barnen, så mycket kraft och energi de ger mig bara av att vara de de är.
Det som skiljer sig dock är att under min rehabilitering så var jag där max 6 timmar per dag och 3-4 dagar per vecka. Nu är det heltid som gäller och jag har nog inte jobbar heltid sen 2002, då jag jobbade på tåget. Och det märks att det var längesen. Det är en himla skillnad på att jobbat deltid (24 timmar per vecka) de senaste åren och att nu köra heltid. Och att börja tidigt på morgonen, jag som egentligen är en kvällsmänniska, med lite tur så kanske man kan ändra det inom snar framtid ;-)
Jag kliver upp runt 5 på morgonen numera, så detta har de senaste veckorna gjort att jag inte orkat vara en kvällsmänniska, somnat före 22 varje kväll och märker inte ens då A kommit och lagt sig. Jag som brukar vara lättväckt och märka det allra minsta runt om mig även om jag sover. Är det ett tecken på extrem trötthet eller?! Men jag hoppas att med tiden kommer kroppen att vänja sig med tidiga mornar så jag slipper vara så trött och osocial på kvällarna. Hoppet är ju det sista man ger upp, sägs det ju!!
Jag har ju under de senaste månader lyckas kommit underfund med vad jag vill göra med mitt liv och har nu börjat ta stegen emot de sakerna. Det största steget tog jag igår kväll, jag skickade in ansökan till universitetet. Så med lite tur så kommer jag att få börja läsa till förskolelärare till våren. Ända jag måste göra nu är att på måndag åka och fixa ut mina gamla betyg så jag kan skicka in dem till antagningscentralen, sen är det bara att hoppas och vänta *håller tummarna HÅRT*
Har insett de senaste veckorna att det krävs en hel del planering och rutiner för att få vardagen att gå ihop då båda föräldrarna jobbar heltid och man har barn på skola/fritids, och då har vi "bara" ett barn. Jag har så mycket beundra för alla er som har flera barn och ändå lyckas få tiden att räcka till. Det verkar dock som om vi hittat en bra balans och livet börjar nu att flyta på........ Peppar peppar ta i trä!!
Nu ska jag fixa med lite sånt som inte hunnits med under veckan och sen blir det nog lite filmmys med maken, får passa på idag då jag förhoppningsvis håller mig vaken längre än till 22 =P
Ha en fortsatt trevlig lördag och helg på er alla underbara därute!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar