så känner jag mig, både i kroppen och knoppen. Varit förkyld ett tag nu och trodde i onsdags att det var på väg bort, men på kvällen var jag däckad igen =( kan kanske bero på att jag var ute och flängde hela onsdagen.....men jag hade ett sånt sug efter att inte vara hemma då jag varit inomhus länge pga förkylningen. Så nu sitter man här igen med feber och hosta........ mindre kul.
I onsdags var jag på ViktVäktarna igen på vägning och möte, visste att jag gått upp då veckan innan var lite sisådär matmässigt. Jag har inte ätit mer än mina poäng men ändå fel slags mat och det visade sig på vågen +0,3 kg. Men det tar jag med en klackspark, jag vet ju varför det blev så och med det kommer man långt i slutänden.
Jag tänker inte gå in på detaljer eller så men jag vill bara säga att jag tänker på dig Diana, varje dag........ och är glad att jag fick spendera min onsdag med dig *kram* jag är bara ett samtal/sms bort, det hoppas jag du vet!!
Imorgon, fredag, väntar ett besök både till läkaren för att se om jag behöver öka dosen på anti-deppmedicinen och sen ett möte med beteendevetaren. Ska bli skönt att prata av mig lite, det har hänt så mycket på de två veckorna sen jag var där sist och ett är kaos ibland mina tankar...... Konstigt hur man kan gå från att tycka att allt är på väg åt rätt håll ena veckan för att sen vända till det värre igen nästa vecka. Mardrömmarna är inte helt borta men inte varje natt som tur är men jag sover som en kratta ändå, måtte det bli en ändring snart.
Lilleman har hamnat i 6-års trotsen =( Hur kan man gå från glad till att tokgrina på 0,1 sekunder för att det inte går som man vill?? Det smälls i dörrar....... det är fel på det och det.......och han kan inte det längre, vet inte hur man gör fast han gjorde det för en stund sen........ vet inte, kan inte, kommer aldrig att..... det är vanliga ordfraser just nu. Men man vet som tur är att det ingår i åldern, så det är bara att ta det som det kommer och försöka att inte brusa upp, för han kan inte rå för alla känslor och "hormoner" som rusar genom hans kropp just nu. Lättare sagt än gjort.
Dags att bädda ner sig i soffan under filten och slå på en film, passa på att se nåt som bara jag vill se då maken är ute och leker med elektrikern.
Ta hand om er alla, man vet aldrig vad som sker idag eller i morgon eller längre fram, och plötsligt kan det vara för sent. Så som mitt favvo citat säger: CARPE DIEM!! (fånga dagen)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar